Djurkommunikation och etik

Djurkommunikation kräver stort förtroende, inte bara mellan djuret och kommunikatören, utan också mellan kommunikatören och djurets ägare. Vi som sysslar med djurkommunikation professionellt håller oss till följande etiska rättesnören:

• Respekt och medkänsla för både djuret och dess ägare. Vi dömer inte och ser inte ner på någon på grund av begångna fel och misstag, utan högaktar dem för deras strävan mot förändring och balans.
• Vi kommunicerar bara med djurägarens tillåtelse. Djuret kan i sitt budskap direkt eller indirekt beröra t.ex. känsliga familjeangelägenheter. Att kommunicera med en annans djur utan lov är lite som att spionera.
• Tystnadsplikt. Vi för inte utan lov vidare sådant som framkommit i djurkommunikation – utom möjligen i undervisningssyfte, och då givetvis fullständigt anonymt.
• Vi tjänar djuren och naturen, och verkar för en ökad förståelse alla arter emellan.
• Vi strävar efter att agera professionellt och att representera branschen utåt på ett positivt sätt.
• Vi jobbar på att ständigt utveckla oss både som kommunikatörer och som människor.
• Vi är medvetna om våra begränsningar. Vi ställer inga diagnoser och tror oss inte bota sjukdomar. Vi åtar oss inte för svåra fall, utan lotsar dem vidare till personer med lämpligare kompetens.

 

(Fritt efter Code of Ethics for Interspecies Communicators, Penelope Smith, 1990)